Evelina äntligen hemma!
Helgen har varit kanon men med ett visst undantag..
På fredagskvällen fick jag äntligen träffa den tjejen som jag saknat så mycket det senaste halvåret. Hon stod där i dörren bara, men lustigt nog så kunde jag inte klämma fram en enda tår. Det kändes precis som det var i går vi sågs sist trots att det inte var så. Innan har man kunnat fälla tårar i telefon men när hon väl var hemma så gick det bara inte. Hhihi. Men det var ett kärt återseende som jag väntat på. Evve och jag gick upp till henke där ett gäng hade samlats. Vi kollade på lite bilder, på bungyn och skydivingen. Man kunde nästan känna ruset från bungyn när man såg filmen. Helt sjukt, nog något man ska testa på innan man hamnar på ålderdomshem.. En trevlig kväll som för somliga slutade på Harrys men som dock slutade lite tidigare för mig. Skönt att gå och lägga sig och ladda inför match..
Seriepremiären blev inte så som någon i laget hade hoppats på, allra minst jag. Efter slutsignal kunde jag klämma fram ett par tårar av förtvivlan. Men nu har man hunnit smälta förlusten lite. Inget att gräma sig mer över, utan bara att ta nya tag och jobba i veckan på allt det som inte funkade.
När jag kom hem från matchen så bara det av till Rundberg där alla redan var samlade. Måste säga att det var det trevligaste på länge. Vi var samlade nästintill allihop. Massa prat och härlig stämmning. Något som berörde mig mycket var när Yvonne, evves mamma kom förbi och skulle träffa sin dotter första gången på ett halvår. Vilken känsla att få tillbaka sin dotter! Rörande.. =)
Charader blev det lite senare på kvällen också. Man märkte kanske vem/vilka som var fullast då. Hehe. Kul när alla bjuder det lilla extra på sig själva. Kvällen avslutades på Harrys. Leffe och jag bekantade oss med nya ansikten. "-Jag känner igen dig, vart har jag sett dig?" Med facit i hand skulle vi stannat kvar på förfesten men hade iaf en kanonrolig kväll. Vet att det kommer bli flera flera sådana kvällar i sommar...
På fredagskvällen fick jag äntligen träffa den tjejen som jag saknat så mycket det senaste halvåret. Hon stod där i dörren bara, men lustigt nog så kunde jag inte klämma fram en enda tår. Det kändes precis som det var i går vi sågs sist trots att det inte var så. Innan har man kunnat fälla tårar i telefon men när hon väl var hemma så gick det bara inte. Hhihi. Men det var ett kärt återseende som jag väntat på. Evve och jag gick upp till henke där ett gäng hade samlats. Vi kollade på lite bilder, på bungyn och skydivingen. Man kunde nästan känna ruset från bungyn när man såg filmen. Helt sjukt, nog något man ska testa på innan man hamnar på ålderdomshem.. En trevlig kväll som för somliga slutade på Harrys men som dock slutade lite tidigare för mig. Skönt att gå och lägga sig och ladda inför match..
Seriepremiären blev inte så som någon i laget hade hoppats på, allra minst jag. Efter slutsignal kunde jag klämma fram ett par tårar av förtvivlan. Men nu har man hunnit smälta förlusten lite. Inget att gräma sig mer över, utan bara att ta nya tag och jobba i veckan på allt det som inte funkade.
När jag kom hem från matchen så bara det av till Rundberg där alla redan var samlade. Måste säga att det var det trevligaste på länge. Vi var samlade nästintill allihop. Massa prat och härlig stämmning. Något som berörde mig mycket var när Yvonne, evves mamma kom förbi och skulle träffa sin dotter första gången på ett halvår. Vilken känsla att få tillbaka sin dotter! Rörande.. =)
Charader blev det lite senare på kvällen också. Man märkte kanske vem/vilka som var fullast då. Hehe. Kul när alla bjuder det lilla extra på sig själva. Kvällen avslutades på Harrys. Leffe och jag bekantade oss med nya ansikten. "-Jag känner igen dig, vart har jag sett dig?" Med facit i hand skulle vi stannat kvar på förfesten men hade iaf en kanonrolig kväll. Vet att det kommer bli flera flera sådana kvällar i sommar...
Kommentarer
Trackback
